Det sägs att perserna regerade på ön 500 f. Kr, men de tappade kontrollen över ön efter att förlorat slaget mot grekiska styrkor år 478 f. Kr och Rhodos blev i samband med det medlem i det attiska sjöförbundet. I början på 400 f. Kr gick ett flertal städer ihop och bildade staden Rhodos, som låg beläget på samma plats som nuvurande Rhodos stad. Staden utnämndes även till öns huvudstad och var ett arkitektiskt mästerverk och ansågs även vara den vackraste staden i grekiska antiken.
Rhodos hade goda förbindelser med Egypten under 300 f. Kr och man gick ihop till en allians kallad rhodisk-egyptiska alliansen. De två hamnarna i Rhodos samt i Alexandria blev en stark samarbetspartner inom sjöhandel och man kontrollerade all handel i Egeiska havet tillsammans.
Rhodos fick en stark ekonomisk tillväxt genom sjöhandeln och fick även en internationell betydelse vilket ledde till att Rhodos stad utvecklades snabbt och blev en kulturellt och ekonomiskt centrum för handel i området. Även under denna tid startade man upp läroverk där man lärde ut vetenskap, retorik, astronomi och filosofi.
Ett flertal såg denna allians med Egypten som ett hot och i början på 300 f. Kr fick Demetrios uppdrag att ockupera ön och bryta alliansen med Egypten. Redan efter ett år gav Demetrios upp sina försök i att erövra Rhodos och gick med på att teckna ett fredsavtal.
Vapnen och utrustningen som Demetrios hade med sig lämnades kvar i sambandet med att han lämnade ön, vilket såldes och sägs ha investerats i byggandet av statyn Helios, även kallad Kolossen, som är ett av de sju underverken. Kolossen förstördes dock av en jordbävning som lämnade efter sig ruiner av den tidigare statyn.
Rhodos tillhörde det romerska riket under 100 talet f. Kr och blev kvar där tills det romerska riket föll. Efter att Romarriket hade fallit tog det bysantinska riket kontrollen över Rhodos och lyckades ha kontrollen över ön i flera århundraden. Dock fick de ett kort avbrott då muslimer ockuperade ön. Vid år 672 lyckades det det bysantinska riket återerövra ön och hade kontrollen fram till dorerna anlände till ön i början på 1000 talet.
Efter att dorerna tagit över byggde de flera städer, bland annat Lindos och Kameiros som senare tillsammans med ytterligare fyra städer, blev kända som de doriska sexstadsförbundet, Hexapolis.
Ön vart ockuperad under 1300 talet av johanniterriddarna och det var även under denna period som det byggdes massiva murar och fort kring Rhodos stad som skulle skydda ön från angripare. Man lyckades under 1400 talet att slå tillbaka stora offensiver från Egypten. Men riddarna klarade inte av nästa attack som leddes av Suleiman den storartade ledde och år 1522 föll Rhodos under det osmanska riket.
Vid år 1912 lyckades Italien att erövra ön i samband med det italiensk-turkiska kriget. Rhodos tillhörde då Turket som övertogs av Italien och behöll herraväldet fram till år 1948 då Rhodos åter igen blev grekiskt, tillsammans med de andra öarna i det Egeiska havet.
Historien bakom Kreta sträcker sig flera tusen år tillbaka före Kristus. Det finns spår som visar att Kreta var befolkat redan cirka år 500 f. Kr där flera fynd är funna från järnåldern och bronsåldern. Men det är det först 2600 f. Kr som man kunnat kartlägga bosättningar och befolkningsgrupper. Det har funnits flera arkeologiska fynd som visar att mellan år 2600 f. Kr och år 11 f. Kr har ön varit bebodd av minoiska folkgrupper, främst från mindre Asien och Nordafrika.
Man vet att den minoiska befolkningen dog ut efter några kraftiga jordbävningar som inträffade med ett par hundra års mellanrum och år 1100 f. Kr hade ön övertagits av Dorerna. Romarna erövrade kreta år 68 f. Kr som gjorde Kreta till en romersk provins, och man utnämner Gortyna till huvudstad på ön. Kreta vart anfallen av det arabiska riken under 600-talet, efter åratal av strider faller Kreta i arabernas händer och ockuperas. Efter att striderna tagit slut så börjar araberna snabbt att förstärka viktiga städer och gräver vallgravar och murar runt staden Chandakas, som blev arabernas regeringsstad.
I slutet på 900 talet lyckades de bysantinska grupper ta tillbaka Kreta efter många långa och hårda strider. Dock hamnar Kreta under en venetiansk ockupation som pågick fram till år 1645 då turkarna invaderade ön. Det tog 23 år innan de lyckades besegra den sista utposten som utgjordes av borgen Chandax.
I slutet av 1800 talet får kretensarna nog och det ena upproret avlöser det andra för att år 1866 då förintelsen i Arkadi ägde rum vilket då innebar att Kreta och kretensarnas situation uppmärksammade runt om i Europa, bland annat Frankrike och England. Efter några år med både uppror och revolter så blir Kreta självständigt år 1913. Krigen slutade inte där, utan under det andra världskriget utsattes Kreta för massiva anfall från Nazityskland som brände ner byar och dödade männen på ön. Kretensarna kämpade på för fullt och efter att de anslöt sig till de allierade lyckades man slå ned tyskarna och föra bort de från ön.
Historian bakom Grekland sträcker sig tillbaka mot bronsåldern, vilket man vid egeiska havet har hittat fynd som är från år 3600 f. Kr. Man tror att grekerna har sitt ursprung i den indoeuropeiska folkgruppen som kom invandrades till de grekiska öarna och till fastlandet. Det sägs att ca 2000 år f. Kr, så var både Kreta och Peloponnesos befolkat. Man upprättade flera borgar, men främst i Mykene där kungen regerade.
Grekland var väldigt duktiga gällande utvecklingar, redan 800 f. Kr hade de utvecklat ett eget alfabete. Man samlade även in grekiska atleter för att delta i de gemensamma spelen i Olympia redan vid 776 f. Kr, vilket fortsattes därefter med fyra års mellanrum. Under denna tid bestod det hellenska riket av fastlandet Grekland. Under en lång och hård attack från det persiska riket mot Grekland, så slog Alexander den store tillbaka och erövrade istället det persiska riket och lade det under det hellenska riket.
Efter kriget med det persiska riket, så såg man till att utveckla samhällen, kultur och språk runt om i sina erövrade områden.
Vilket ledde till att romarna invaderade Grekland år 168 f. Kr. Efter kriget mot romarna och att romarriket splittrades utsåg man Konstantinopel till huvudstaden, fram tills att det Osmanska riket år 1454 erövrade staden. Efter att det osmanska riket invaderat Grekland så upphörde det hellenska riket och det Bysantinska riket, Östrom. Grekerna började göra uppror under slutet av 1700 talet mot det osmanska riket. Ett flertal rebellgrupper sökte sig till bergen där de utvecklade en egen gerillaarmé.
Det tog närmare 50 år efter att det första upproret gjordes innan man gjorde ett nytt försök att återta Grekland från det osmanska riket. Mannen vid namn Germanos av Patras som var en ärkebiskop, var den som ledde Grekland till att man lyckas besegra turkarna tillsammans med Ryssland och England i oktober år 1827, vilket blev slutet på det grekiska frihetskriget. Efter 3 år utropades Grekland till en självständig stat och en monarki.
