Researtiklar

Det är inte många som vet att Egypten är en republik i Nordafrika, men så är det. Egypten är väl det land nära ekvatorn som lockar mest historiker och arkeologer som det är nu. Det finns ett väldigt intresse i att lära sig mer om Egypten och hur det samhället en gång fungerade. Det som lockar är bland annat berättelser om Farao och andra figurer som har satt stämplar i historien. Det går inte att undgå faktumet att Egypten är ett lands som har många ögon på sig. Både från norr och söder.

Förutom att egyptierna var duktiga byggherrar genom att de byggde sagolika pyramider var dem också de första som använda sig av reklam, kanske inte direkt profilprodukter, men papper som de skrev namn och signaturer på och satte upp lite här stans för att berätta att någonting vad på gång. Förutom att måla på papper använda sig också egyptierna av större stenar som de kunde lämna meddelanden på. Detta la grunden till all den reklam vi har idag. Det vill säga profilprodukter och liknande marknadsföringsmetoder. Snart efter egyptiernas påhitt började smedjor och andra sorters butiker under den tiden associera sig med bilder, det vill säga logotyper. En skomakare använda sig av en bild avbildad en sko, en smed använda sig av en hammare.

Detta är någonting som knyter samman de flesta empiriska uråldriga gamla länderna. De är nästan alla skaparen bakom någonting vi aktivt använder idag, syftar till exempel på akvedukter som romarna kom på och idag använder vi vattenledningar som grundar sig på akvedukter.

Förutom att Egypten erbjuder en mängd olika saker man kan se finns det också kända museum runt om i Egypten som man kan titta närmare på. Dessa brukar ofta innehålla intressanta gamla objekt som inte används längre idag. Det finns även mumier man kan titta på i en del museum.

Tunisiens historia började redan före romartiden. Befolkningen bestod då av ett flertal olika berberstammar som senare fick dela land med de feniciska kolonier som skapades 1000 år f. Kr. Mot medelhavet var det man koloniserade och inåt mot landet fanns berberna som härjade fritt till år 146 f. Kr då romarna tog över styret av kolonierna och Tunisiens öar. Karthago som var en koloni blev en av de viktigaste städerna i romarriket och samtidigt som Tunisien hade stora tillgångar på fisk, olja och andra råvaror gjorde att staden samt Tunisien ansågs vara viktigare än självaste Italien.

Vid år 439 invaderades Tunisien av vandalerna och redan 100 år senare tog romarriket tillbaka Tunisien. Återigen hundra år senare förlora styret till araberna som styrde Tunisien fram till 1534 då Khair Ed-Din störtade den regerande dynastin och Tunisien blev en fruktad sjörövarstat.

Man försökte att driva ut piraterna år 1535 med hjälp från Karl V och man lyckades att inta staden Tunis och befria 10 000 tals fångar som fängslats på grund av att de var kristna. Dock lyckades man aldrig nå ändra fram då hela Tunisien var i uppror och inbördeskrig rådde i hela riket. År 1574 erövrade turkarna Tunisien och Tunisien blev en provins i det osmanska riket.

Tunisien var fortfarande en sjörövarstat och rikets inkomster från piraterna var mycket viktig och även fast stormakternas försök att stoppa piraterna dröjde det fram till år 1819 innan man fick stopp på sjörövarna, vilket skedde genom ett maktbyte i Tunisien. På grund av så många olika härskarvälden blev Tunisien ett mångkulturellt samhälle med influenser från alla delar av världen, vilket än finns i de olika folkslag, matkulturer och samhällen som kan finnas i Tunisien. Bland det först kända folkslaget var berberna, som fanns i området redan 1000 år f. Kr, som lever kvar än idag i ett eget område där vissa stammar bor i grottor.

Under 400 talet erövrades Marocko av vandalerna som hade kontrollen över landet fram till i slutet på år 470, då flera berbiska stammar gick ihop och gjorde uppror mot vandalerna. Efter många år av strider lyckades man till slut besegra vandalerna vilket ledde till att Marocko gick ihop i det romerska riket. Under år 682 blev Marocko invaderade av araberna som började ta över stad efter stad, men det tog hela 20 år innan araberna lyckades få kontroll över hela landet.

När araberna tog över införde de religionen islam i Marocko och tvingade invånarna att konvertera och bli muslimer. Under den arabiska härskartiden hade invånarna en svår tid och det pågick fram till år 1147 då en ortodoxisk folkrörelse lyckades erövra huvudstaden. Under några århundraden av strider och anarki rådde under långa perioder i landet vilket ledde till att Marocko löd under olika kungariken. Två utav de angränsade länderna Spanien och Portugal började de att försöka slå ut vissa av Marockos kuststäder som hyste pirater som härjade i medelhavet och i Atlanten.

Efter århundraden av strider, som ledde till att Marocko vart svårt plågade, kom Sidi Muhammed till makten år 1757, då han lyckades att driva ut de sista portugiserna ur Marocko och upprätta hamnstäder som skulle bli viktiga inom sjöfartshandeln i området.

Efter Sidi Muhammeds dör år 1790 så övertog hans son Mulei Soliman makten, och några av hans åtgärrder var att frige alla kristna slvar och förbjuda sjöröveri. Under början på 1900 talet började de europeiska stormakterna som bland annat Spanien och Frankrike att kolonisera Marocko. Under den första halvan av 1900 talet stred Marocko hårt för att frigöra sig från den franska koloniseringen och år 1956 lyckades man frigöra sig helt från Frankrike, vilket medföljde att Spanien snart därefter började lämna tillbaka de områden som de ockuperade.

Giza är Egyptens tredje största stad och ligger på den västra stranden vid Nilen.

Här kan man besöka Gizaplatån som har flera av de mest imponerande forntida monumenten i världen, som exempel pyramiderna i Giza, Sfinxhen och andra stora byggnader. Ett av de sju äldsta av antikens underverk är pyramiderna som än idag finns bevarat.

Pyramiderna idag är som ett monument över för en epok då pyramidbyggandet nådde sitt slut. Man började att bygga pyramiderna tidigt då faraoerna ville symbolisera sin ställning som härskare. Den största pyramiden Keops som byggdes för faraon Kufu eller Keops som han hette på grekiska. Alla pyramider var täckta med vit kalksten, idag finns det små fragment kvar på byggnaderna. Man använde även en del sten från Keopspyramidens yttersta lager som byggnadsmaterial år 1168.

Kefrenpyramiden som är den mellersta utav de tre är tre meter lägre än de tidigare, men den är byggd på 10 meter högre mark än de andra. Kefrenpyramiden som den heter är nämnd från Kefren, som var Keops son. Den sista pyramiden som har namn Mykeniros, som är Keops sonson.
Man kan även se sfinxhen som finns intill dessa pyramider.

Keops som är den största pyramiden har en bottenyta på hela 52 900 kvadratmeter, vilket är en yta på världens fem största kyrkor. Stenblocken som pyramiderna är byggda på är ca 2,5 miljoner stenblock och har en vikt på ca 2,5-3 ton vardera. Att bygga pyramiderna tog ca 30 år och ca 140 000 människor tog det att få upp dessa fina monument. Varje stenblock hade åtta byggare som hade ansvar för att få detta stenblock till pyramiden för att fortsätta byggandet av pyramiderna. Stenblocken transporterades med hjälp av bark över stranden, och därefter drogs upp på en ramp till sin plats på pyramiden. I mitten av pyramiden finns konungakammaren och även en massa gångar som liknar en labyrint.

Konungarnas dal ligger på den västra delen av Nilen, och är den största och mest välkända nekropolen i Egypten. Hittills har arkeologer funnit över 60 stycken gravar, varav de flesta är från härskare under Nya riket (ca 1532 – 1070 f.Kr). Några av de mest välkända gravarna är grav 7, där Ramses II vilade, grav 42, som var Hatscheputs dödstempel och grav 62 där Tutankhamun vilade. Den yngsta graven tillhör Ramses XI, som lät bygga sitt dödstempel i Konungarnas Dal precis som sina föregångare. Han begravdes dock aldrig i templet, vilket mest troligt beror på att gravplundring under Ramses XI levnadstid blivit ett utspritt och populärt yrke. Organiserade grupper plundrade gravar på dess värdefulla innehåll och sålde detta till hälare och köpmän.